Gå till innehåll

Det var surt att mitt försök till att driva webbshop gick helt åt skogen. Jag var åter fattig, men Sanna var snäll och sa att jag inte behövde betala igen skulden till henne. Hon såg hur ledsen jag var. Men jag bet ihop, jobbade som vanligt och tog varje chans till övertid som gavs. Under mina många och långa arbetstimmar med monotont jobb hade jag mycket tid att tänka. Istället för att lyssna på musik eller garva med jobbarkompisarna lyssnade jag på många podcasts om allt från företagande, till mental träning och hur man kan göra något bra av sitt liv.

Sakta men säkert började jag släppa de negativa tankarna kring min misslyckade satsning på t-shirt och tänka framåt. Vad kan jag? Vad hade jag lärt mig? Jag tyckte själv att jag lärt mig en del om hur man kan marknadsföra sig digitalt, utnyttja sökord för att lättare komma lyckas bättre i Googles sökningar. Kanske kunde jag hjälpa andra företagare att bli mer synliga på internet? Jag hade ju min enskilda firma, jag har min dator. Det behövs inte mer investeringar än lite marknadsföring av tjänsten.

Jag bestämde mig för att kontakta företag jag kände för att sälja in tjänsten. Jag pratade med min arbetsgivare, min farsa som driver en sportbutik och några andra jag kände. Resultatet var nedslående, ingen förstod varför det skulle göra skillnad om jag skrev om texterna på deras amatörmässiga hemsidor eller varför det skulle vara bra att komma högre upp på sökningar på Google. Jag fick höra att ”mina kunder vet var jag finns ändå” ”när vi har kampanjer annonserar vi i lokaltidningen”. Jag gav upp. De varken såg eller förstod att många människor idag söker på internet efter varor och tjänster, det är där kampen om kunderna står – inte vilken placering man har på annonsen i den lokala tidningen.

Jag gjorde ytterligare ett försök. På ett internetforum för webmasters startade jag en tråd om att jag erbjuder SEO-vänliga texter. Jag tittade runt vad andra tog för pris och la mig ganska långt under. Tyvärr fick jag inget svar på det inlägget.

Jag var nu ordentligt uppgiven och bestämde mig för att pausa alla försök att driva eget företag. Denna gång hade jag i vart fall inte förlorat pengar, bara en del självförtroende.

För drygt ett år sedan kände jag att jag måste pröva på att starta någon form av webbaserad verksamhet. Givetvis var jag ivrig att hitta något som jag kunde sköta via internet som genererade pengar nog att leva ett liv som digital nomad. Men jag visste innerst inne att det skulle vara svårt, jag visste då inget om att driva företag, hur man marknadsför sig eller annat som skulle varit bra att veta.

Jag bestämde mig för att starta en webbshop men jag hade ingen aning om vad jag skulle sälja. Jag fick lov av farsan att ha lagret i hans garage. Min dröm var egentligen att bli så stor att jag kunde använda mig av tredjepartslogistik. Men jag förstod att jag måste börja i liten skala och framförallt hålla kostnaderna nere.

Jag använde mycket tid att söka på nätet efter produkter att sälja. Helst ville jag hitta något i Kina för 1kr som kunde gå att sälja för 100kr i Sverige, men vad? Jag räknade och läste på om elektronik, klockor, mobiltillbehör, kläder och mycket annat. Men var alltid något det föll på, marginal, frakter, att jag skulle behöva stå för garanti och mycket annat. Och vad jag än undersökte verkade konkurrensen vara mördande. Hur många säljer inte USB-kablar eller mobilskal bara i Sverige?

Jag hade sett många av mina kompisar tatuera in olika kinesiska tecken på armar och ben. Det verkade populärt, t-shirt med de motiven måste sälja som smör. Ingen verkade veta vad de tatuerade in betydde, bara att det skulle se ut att vara lite mystiskt, orientaliskt och belevat. Jag hittade ett företag på Alibaba som tryckte t-shirt för under 2 USD styck och verkade rimliga med frakten. Jag bestämde mig för att beställa 2000 t-shirt i olika storlekar och med olika kinesiska motiv. Jag googlade tecken fram för kärlek, lycka, rikedom och ödmjukhet Jag mejlade leverantören och de bekräftade att det var möjligt och de kunde ordna frakt för 1000 USD. Det lät bra, t-shirt hemma i Sverige för ca 20 SEK, det skulle bli en kanonaffär. Kunde jag sälja dem för 129, 149 eller kanske 199kr? Jag hittade inget liknande i Sverige – varför hade ingen kommit på den här geniala idén tidigare.

Efter en sömnlös natt där funderingarna gick mellan att detta var början på mitt nya liv eller att jag skulle misslyckas totalt så skulle jag behöva stå och dra elkablar resten av mitt liv bestämde jag mig för att satsa. Jag hade sparat ihop pengar så det räckte till nästan hela startordern, resten fick jag låna av Sanna. Leverantören bekräftade ordern och meddelade att leverans skulle ske om 2-3 månader. Jippie jag var igång!

Nu var det mycket som skulle göras, företag startas, webbshop, skaffa Instagram och Facebooksida. Detta skulle bli en modern och hipp t-shirtsbutik och detta var bara början.

När leveransen äntligen kom var jag som ett barn på julafton. Jag hade försökt promota och marknadsföra mig en tid innan i sociala medier, med starterbjudande 199kr istället för ord 299kr. Än hade inga order kommit. När jag öppnade kartongerna blev jag besviken på kvalitén men glömde snart det för att göra ännu mer marknadsföring, köpa sökord på google och lägga upp på marknadsplatser.

Efter två veckor hade jag bara sålt två tröjor till ord pris. Det var morsan som köpt dem. Några hade jag gett bort för att kompisar till dem skulle bära dem när de gick på krogen.

Jag började inse att jag måste sänka priset. Jag gjorde det i flera omgångar men först när jag sålde dem för 79kr på Fyndiq började beställningarna trilla in. Men det kostar 35 kr att skicka en tröja i brev och löjligt många verkade försvinna på posten så jag var tvungen att skicka ny till kunden utan att få extra betalt. Jag började inse att mina t-shirts skulle bli en stor förlustaffär. Jag har fortfarande 750st t-shirts kvar i farsans garage, sen länge är min webbshop nedsläckt och jag mycket fattigare.