Gå till innehåll

Nu jobbade jag mer än någonsin både på mitt ordinarie jobb och med att hjälpa företag att marknadsföra sig på Facebook. Det hade visat sig finnas ett stort behov av sådana tjänster och de verkade vara ett mycket obekant område för de flesta.

En dag sa Sanna att nu behöver vi resa iväg o vara för oss själva utan jobb. Sagt och gjort vi bokade flyg och tre hotellnätter i Rom med avresa bara några dagar senare.

Det var för årstiden förhållandevis varmt i Rom, så vi njöt i fulla drag. Vi spatserade omkring i de antika delarna, en dag var vid Colosseum, innan vi fortsatte till fontänen där en svensk blond filmstjärna badat en gång.

Nästa dag gick vi till Petersplatsen och köade oändligt länge för att komma in i Peterskyrkan. Vi hade även tänkt att besöka Sixtinska kapellet men när vi såg kön utanför bestämde vi oss för att avstå det. En icke oansenlig del av tiden i Rom satt vi på uteserveringar och drack gott italienskt rödvin. Italien erbjuder god mat och dryck, men jag föredrar de svenska pizzorna….

Hotellet vi bodde på var fantastiskt. Det låg mitt emellan Colosseum och Vatikanen, visserligen utefter en ganska trafikerad väg men rummen var fantastiska. Det var säkert tre meter upp till taket, kanske fyra. Och både taken och väggarna var smyckade med fantastiska målningar.

Så här skulle vi ha det jämt sa jag till Sanna när vi satt på flygplatsen och väntade på att borda planet. Resa runt, ägna några timmar på förmiddagen åt och jobb och därefter njuta av livet.

 

Tiden gick, jag fortsatte att jobba så mycket som möjligt på mitt jobb och jag började åter släppa mitt nya misslyckande. Kanske skulle jag ge det en chans till? Jag läste så mycket jag kunde på olika forum om hur andra tjänade pengar på internet och hur man livnärde sig som digital nomad. Andra lyckades, hade jag gett upp för lätt?

Jag beslutade att återigen försöka med att erbjuda företag hjälp med sökordsmarkandsföring. Men denna gång söka upp företag som letade efter just den tjänsten och undvika tröga lokala företag eller företag som förmodligen redan var duktiga på det. Men hur skulle jag hitta dem? Och fanns det något mer jag kunde erbjuda dem.

Jag och Sanna pratade om det en lördag kväll när jag för en gångs skull var ledig hela helgen. Vi hade gått ned till den lokala Harryspuben för ett par öl och deras erkänt goda hamburgare. Kan du inte hitta kunder via Facebook, alla har väl det idag frågade Sanna. Hon är ett geni. Jag kunde knappt bärga mig tills jag kom hem och testa idén.

Jag satt till sent in på natten och skapade Facebook annonser och placerade ut med lämplig budget och sökord. Jag länkade dem till min ordinarie hemsida som jag tagit fram när jag tidigare försökte mig på internetmarknadsföring. Jag uppdaterade den med att jag även erbjöd hjälp med marknadsföring på Facebook. Jag gick och la mig med stor förväntan på vad detta skulle ge.

När jag vaknade tidigt på söndag morgon hade det redan droppat in tre mejl med förfrågningar om mina tjänster. Hade mitt företagande äntligen lossnat?

Jag pratade med min morfar i telefon tidigare i veckan. När jag var barn träffade jag honom varje dag och vi står varandra nära. Men för några år sedan bestämde sig han och mormor för att flytta permanent till sommarhuset vid havet och då ses vi inte ofta men hörs regelbundet. Han berättade att den rakkniv han fått av sin far när han konfirmerats för över sextio år sedan nu var trasig och nästan oanvändbar. En liten skruv som höll bladet hade lossnat och det gick inte att reparera. Han hade varit mycket nöjd med kniven och undrade om jag kunde hjälpa till att ordna en speciell rakkniv av högsta kvalité till honom. Det får gärna bli en överraskning vid tillfälle sa morfar och skrockade lite. Då förstod jag att han förväntade sig en sådan i julklapp.

Jag visste att morfar sökte något speciellt, att han uppskattar kvalité. Han gillar svenska produkter lika mycket som exotiska. Jag hittade varianter från Turkiet, Tyskland och många andra länder. Men en var speciell. En rakkniv tillverkad i Japan. Av svenskt stål. Det var blad det mest fantastiska jag sett men också hutlöst dyrt. För den nyfikne så hittade jag rätt mycket information om rakknivar, säkerhetshyvlar och liknande här.

Jag ringde mormor en dag när jag visste att morfar spelade golf och diskuterade problemet. Hon sa att morfar säkert skulle bli överförtjust över rakkniven och lovade att betala det mesta.

 

Det var surt att mitt försök till att driva webbshop gick helt åt skogen. Jag var åter fattig, men Sanna var snäll och sa att jag inte behövde betala igen skulden till henne. Hon såg hur ledsen jag var. Men jag bet ihop, jobbade som vanligt och tog varje chans till övertid som gavs. Under mina många och långa arbetstimmar med monotont jobb hade jag mycket tid att tänka. Istället för att lyssna på musik eller garva med jobbarkompisarna lyssnade jag på många podcasts om allt från företagande, till mental träning och hur man kan göra något bra av sitt liv.

Sakta men säkert började jag släppa de negativa tankarna kring min misslyckade satsning på t-shirt och tänka framåt. Vad kan jag? Vad hade jag lärt mig? Jag tyckte själv att jag lärt mig en del om hur man kan marknadsföra sig digitalt, utnyttja sökord för att lättare komma lyckas bättre i Googles sökningar. Kanske kunde jag hjälpa andra företagare att bli mer synliga på internet? Jag hade ju min enskilda firma, jag har min dator. Det behövs inte mer investeringar än lite marknadsföring av tjänsten.

Jag bestämde mig för att kontakta företag jag kände för att sälja in tjänsten. Jag pratade med min arbetsgivare, min farsa som driver en sportbutik och några andra jag kände. Resultatet var nedslående, ingen förstod varför det skulle göra skillnad om jag skrev om texterna på deras amatörmässiga hemsidor eller varför det skulle vara bra att komma högre upp på sökningar på Google. Jag fick höra att ”mina kunder vet var jag finns ändå” ”när vi har kampanjer annonserar vi i lokaltidningen”. Jag gav upp. De varken såg eller förstod att många människor idag söker på internet efter varor och tjänster, det är där kampen om kunderna står – inte vilken placering man har på annonsen i den lokala tidningen.

Jag gjorde ytterligare ett försök. På ett internetforum för webmasters startade jag en tråd om att jag erbjuder SEO-vänliga texter. Jag tittade runt vad andra tog för pris och la mig ganska långt under. Tyvärr fick jag inget svar på det inlägget.

Jag var nu ordentligt uppgiven och bestämde mig för att pausa alla försök att driva eget företag. Denna gång hade jag i vart fall inte förlorat pengar, bara en del självförtroende.

För drygt ett år sedan kände jag att jag måste pröva på att starta någon form av webbaserad verksamhet. Givetvis var jag ivrig att hitta något som jag kunde sköta via internet som genererade pengar nog att leva ett liv som digital nomad. Men jag visste innerst inne att det skulle vara svårt, jag visste då inget om att driva företag, hur man marknadsför sig eller annat som skulle varit bra att veta.

Jag bestämde mig för att starta en webbshop men jag hade ingen aning om vad jag skulle sälja. Jag fick lov av farsan att ha lagret i hans garage. Min dröm var egentligen att bli så stor att jag kunde använda mig av tredjepartslogistik. Men jag förstod att jag måste börja i liten skala och framförallt hålla kostnaderna nere.

Jag använde mycket tid att söka på nätet efter produkter att sälja. Helst ville jag hitta något i Kina för 1kr som kunde gå att sälja för 100kr i Sverige, men vad? Jag räknade och läste på om elektronik, klockor, mobiltillbehör, kläder och mycket annat. Men var alltid något det föll på, marginal, frakter, att jag skulle behöva stå för garanti och mycket annat. Och vad jag än undersökte verkade konkurrensen vara mördande. Hur många säljer inte USB-kablar eller mobilskal bara i Sverige?

Jag hade sett många av mina kompisar tatuera in olika kinesiska tecken på armar och ben. Det verkade populärt, t-shirt med de motiven måste sälja som smör. Ingen verkade veta vad de tatuerade in betydde, bara att det skulle se ut att vara lite mystiskt, orientaliskt och belevat. Jag hittade ett företag på Alibaba som tryckte t-shirt för under 2 USD styck och verkade rimliga med frakten. Jag bestämde mig för att beställa 2000 t-shirt i olika storlekar och med olika kinesiska motiv. Jag googlade tecken fram för kärlek, lycka, rikedom och ödmjukhet Jag mejlade leverantören och de bekräftade att det var möjligt och de kunde ordna frakt för 1000 USD. Det lät bra, t-shirt hemma i Sverige för ca 20 SEK, det skulle bli en kanonaffär. Kunde jag sälja dem för 129, 149 eller kanske 199kr? Jag hittade inget liknande i Sverige – varför hade ingen kommit på den här geniala idén tidigare.

Efter en sömnlös natt där funderingarna gick mellan att detta var början på mitt nya liv eller att jag skulle misslyckas totalt så skulle jag behöva stå och dra elkablar resten av mitt liv bestämde jag mig för att satsa. Jag hade sparat ihop pengar så det räckte till nästan hela startordern, resten fick jag låna av Sanna. Leverantören bekräftade ordern och meddelade att leverans skulle ske om 2-3 månader. Jippie jag var igång!

Nu var det mycket som skulle göras, företag startas, webbshop, skaffa Instagram och Facebooksida. Detta skulle bli en modern och hipp t-shirtsbutik och detta var bara början.

När leveransen äntligen kom var jag som ett barn på julafton. Jag hade försökt promota och marknadsföra mig en tid innan i sociala medier, med starterbjudande 199kr istället för ord 299kr. Än hade inga order kommit. När jag öppnade kartongerna blev jag besviken på kvalitén men glömde snart det för att göra ännu mer marknadsföring, köpa sökord på google och lägga upp på marknadsplatser.

Efter två veckor hade jag bara sålt två tröjor till ord pris. Det var morsan som köpt dem. Några hade jag gett bort för att kompisar till dem skulle bära dem när de gick på krogen.

Jag började inse att jag måste sänka priset. Jag gjorde det i flera omgångar men först när jag sålde dem för 79kr på Fyndiq började beställningarna trilla in. Men det kostar 35 kr att skicka en tröja i brev och löjligt många verkade försvinna på posten så jag var tvungen att skicka ny till kunden utan att få extra betalt. Jag började inse att mina t-shirts skulle bli en stor förlustaffär. Jag har fortfarande 750st t-shirts kvar i farsans garage, sen länge är min webbshop nedsläckt och jag mycket fattigare.